Rumar Strand

I likhet med den berömda restaurang Koulu i Åbo inledde Rumar Strand sin verksamhet som en läroinrättning. En folkskola; året var 1902. Sina två första år verkade Rumar folkskola i hyrda utrymmen, i ett hus som hörde till Nybondas. Två år senare kunde skolan flytta in i en egen nyuppförd byggnad: ett ursprungligen ljusgult, numera rödmålat lärdomstempel i trä, med plats för sju klasser. Två lärare anställdes, en för de tre lägsta klasserna och en för de fyra högsta. Under åren 1924-1951 utgjorde klasserna 1-3 en ambulerande enhet, tillsammans med skolan i Markomby.

 

Under sina glansdagar, på 30- och 40-talet, uppgick det årliga elevantalet i skolan till ett trettiotal gossar och flickor. Varifrån kom de? Somliga bodde på promenadavstånd i Rumar. Andra kom från holmarna utanför, närmare och fjärmare belägna: Lohm, Killingholm, Fagerholm, Granö, Aspö, Björkö. Elever från mer avlägsna delar av skärgården – bland dem det sedermera berömda paret Brunskärs-Maja och Aspö-Erik – fick lov att bo hos släkt och vänner bosatta nära skolan. En del kunde åka hem till helgerna, i båt eller på skidor, beroende på årstiden. Några måste kanske vänta till julen.  

 

 Hurdant var skollivet i forna dagar? Bjarne Pettersson från det närbelägna Killingholm, en av dem som var med, minns hur det var:  

 

 – Jag gick i Rumar i fyra års tid, 1954 till 1957. Min första lärare var Vera Strandberg, en äldre dam med mörkt hår i knut. Jag minns henne som en vänlig själ. Däremot var Bertel Eklund, som hade de högre klasserna, betydligt strängare. Han kunde när det ville sig brusa upp med besked. Oss rörde han ändå aldrig. På lediga stunder skrev han kåserier i Hufvudstadsbladet under pseudonymen Jimson.  

 

Eklund och hans familj bodde i östra delen av skolbyggnaden. De övre klasserna undervisades i stora salen, restaurangens nuvarande matsal. De yngre årgångarna höll hus i lilla salen, som nu är kök. Att undervisa på den tiden måste ha varit krävande, det gällde ju att hamra vett i tre årgångar på samma gång. Fyra för Jimson. Med jämna mellanrum lyssnade alla på ett skolradioprogram – stående, som om Guds ord förkunnats. Gymnastiken gick ofta ut på bollspel på skolgården. Än frukosten? Skolköket fanns i det som nu är strandbastun. Där kokade Elsa gröt, själv var hon rund som en köttbulle. I tur och ordning bar eleverna grötgrytan till klassrummen; smörgås och mjölk fick man ta med sig hemifrån. På första maj stekte Elsa plättar i mängder, serverade med mjöd – ett förebud om dagens affärsverksamhet. 

 

När upphörde skolan, och varför? Slutet kom den sista maj 1963. Orsaken var att elevkåren minskat kraftigt under åren. Sista året fanns endast nio elever kvar. Främsta orsaken till det var de ändrade arbetsrutinerna för lotsar. Många flyttade till Åbo och Pargas och tog sina barn med sig. 

 

 I Rumar var skoltiden ett avslutat kapitel.

 

Nalle Valtiala